fredag 1 juli 2011

Where the action is

Redan min andra dag på sommarjobbet tog jag ledigt för att spendera dagen med min bästa vän i ett soligt Göteborg på festivalen Where the action is. Jag brukar oftast inte vilja ta ledigt från jobbet, men eftersom COLDPLAY skulle spela denna kväll kände jag att jag var tvungen! Jag har sett Coldplay förut på stockholm stadion 2009, och förväntade inte mig speciellt mycket. Jag följde mest med den gången för att samma vän bönade och bad mig göra det. Och shit vad överraskad jag blev! Det var så obeskrivligt bra, konserten gav mig en underbar känsla i kroppen. För er som har sett Coldplay vet nog vad jag pratar om, ni andra har verkligen missat något!


Den glada turisten som mest är glad för att hon äntligen fick
besöka en bajamaja efter många timmars väntan

Myser i solen till en av The Arks sista konserter.
Väldigt sorgligt då även de är väldigt bra live!

Med 30 000 sålda biljetter var det lagom mycket folk som var sugna på att se Coldplay. Jag & Karin fick dock fantastiska platser. Vi stod inte ens 20 meter från scenen!!!!

Fjärilar som svävar i luften, en grym början på en fantastiskt bra konsert!


Som sagt, sjukt bra platser! Det bästa med Coldplay är att det blir inget "tryck" om ni förstår vad jag menar. Folk är nöjda där dem står och ska inte hela tiden försöka komma längre fram och trycka på så att man inte kan andas. När jag skulle se ett av mina andra favoritband i hela vida världen, Blink 182, i Hamburg förra året var folk helt galna. Vi hade liknande platser som dessa men publiken var helt galen som bara hoppade, tryckte och puttade fram och tillbaka. Jag som är så liten flyger som en vante överallt, och det slutade med en panikattack där en vakt tillslut fick syn på mig och fick bära ut mig ur folkmassan för det gick nästan inte att ta sig ut själv!


När sångaren Chris Martin var på vår sida av scenen så såg vi honom så himla tydligt! Underbart!

Till en av låtarna släppte de loss massvis med enorma "ballonger" som studsade över hela publiken.

Jag och min allra finaste vän Karin, som alltid är ärlig och aldrig sviker eller pratar bakom ryggen. Guld värd är denna människa!







söndag 26 juni 2011

Nu är jag förbannad

En hund är en levande varelse, den har hjärna, hjärta, tarmar, celler precis som vi. Men framförallt har de egen vilja. Dvs. att vi kanske har en viss kontroll över dem, men man kan inte kontrollera allt.

Som ni alla vet så är det väldigt mycket skitsnack i hundvärlden, och som jag har skrivit tidigare när Lowa bara var liten valp, att jag vet inte om jag verkligen vill ge mig in i denna kritiserande värld. För vem vill utsätta sin hund för denna behandling? Sen när fick hundar inte bara vara hundar?

Det jag vill komma till är att vissa hundar pratar mer än vad andra gör, vilket är precis som att vissa människor är större i käften än andra. Enligt mig är det enbart okunniga människor som tror att det är fel på en hund som pratar, då de uppenbarligen inte kan skilja på aggressivitet och vanligt beteende.

Att folk pratar bakom ryggen på varandra är jag tvingad att acceptera, men att folk ska börja prata ännu mer skit om varandras hundar gör mig förbannad. Ska vi hundägare inte kunna gå på kurser, utställningar eller promenader var vi vill, bara för att folk kanske ska börja snacka skit om våra hundar?! Det är väldigt lätt att döma och ha förutfattade meningar om saker och ting. Men innan ni börjar prata en massa om olika hundar, så får ni tänka på att hunden blir trots allt formad av sin ägare. Vissa är striktare än andra. Så i slutändan är det inget fel på hunden, utan oftast är det "fel" på ägaren isåfall.


Nu ber jag om ursäkt i förväg, men jag blir så fruktansvärt arg. Så till alla vidriga jävla skvallertanter som inte har tillräckligt med vett i sig och ska sjunka så jävla lågt så att de drabbar våra djur, skaffa er ett liv för fan.