Hallå? Är jag tillbaka på högstadiet?

Alla dessa skvallertanter det finns i hundvärlden. Jag förstår mig inte på er. Ni pratar skit, skrattar, skriver, byter, lägger er i, fryser ut. Ja, finns det något ni inte gör?

Jag har väldigt länge bevittnat alla dessa grejerna men för det mesta bara ryckt på axlarna åt det. Men nu när det gäller min egen hund blir jag arg. Hon är bara nio veckor och det existerar redan en massa skandaler runt om kring henne. Har ni inget bättre för er? Spelar något som egentligen är så simpelt som färg, päls, hårstrån, en sådan stor roll? Jag är kanske inte tillräckligt insatt i det hela, jag är kanske inte som alla andra i hundvärlden. Som tycker att om en hund inte är perfekt så kan man inte behålla den. När slutade människan lyssna till sitt hjärta när de valde hund? Eller har det också blivit omodernt?

Jag vet inte riktigt om jag vågar ge mig in i hundvärlden på riktigt om alla spelar efter dessa regler. Om man bara får en tvåa på en utställning, om hunden har ljus nos, så börjar det pratas om en. Det är helt otroligt vad det snackas mycket skit om varandras hundar. Jag förstår inte var ni hittar energin till det. Det känns som att jag är tillbaka på högstadiet igen.

Lilla Mika får iallafall ha vilken färg hon vill, hon får vara mindre än Teddy om hon känner för det eller lika stor som en elefant. Hennes små prickar får försvinna om de vill eller stanna kvar. Alla som inte känner till att de inte får vara där tycker iallafall att det är fint. Och det kvittar hur lilla Mika kommer se ut om en månad, ett år eller tre år. För jag kommer ändå tycka om henne lika mycket. Jag har iallafall hellre en hund med ljus nos eller en vit prick på huvudet, än en hund med hängiga ögon.